Religionen anledningen till människans framgång?

Tydligen kan man visa att vi har rent fysiska behov av andlighet. Det finns delar av hjärnan som är avdelade till sådana aktiviteter. Vi mår bra av andlighet. Oavsett om det finns en eller flera gudar, andar eller liv efter döden, så har människor i tusentals år behövt uppfinna dessa begrepp och övertygelser för att må bra.

Denna övertygelse har säkert ofta varit tungan på vågen när folk ställts inför valet att ge upp eller kämpa vidare. För varför skulle man tolerera slaveri? Kanske för att om man sköter sig bra, så blir nästa liv bättre? Varför skulle man inte begå självmord i en hopplös situation? Kanske för att man då kommer till helvetet. Eller i alla fall inte till himmelen.

Kan hända är det denna del av hjärnan som är den västentliga skillnaden mellan oss och andra högt stående djurarter bland apor, valar eller kråkfåglar? Kanske är det därför som vi har haft sådan framgång i evolutionen? Kanske är det för att vi har en gud, när späckhuggarna inte har det. Eller så tror vi det i alla fall.

Skönt

Vi har ganska små lån på vårt hus.
Vi är väl försäkrade.
Bilen är en miljöbil som är grå och några år gammal.
Vår stadsdel är inte den finaste och inte den tuffaste.
Barna går på närmaste dagis.
Ingen av oss har någon imponerande titel, men vi har fasta anställningar.
Men vi har gott om tid för varandra och alla är friska.
Jag hinner läsa intressanta böcker och webbplatser.
Vi har en ganska genomsnittlig, kanske lite mindre än genomsnittet, segelbåt.
En del tycker nog att vårt liv är otroligt genomsnittligt, grått och trist.
Jag tycker det är skönt.

Långsamhet en klassfråga

Jag åker första klass på tåget ibland. Men oftast andra klass.
Jag har märkt att de som åker första klass sällan kommer sekunderna innan tåget ska gå. Om tåget har kommit till slutstationen så sitter de oftare kvar och gör klart det de håller på med. Stämningen är lugn, ganska tät och fokuserad.
Jag undrar om lugn och långsamhet är en klassfråga.

Anonym

Jag har bott sju år i kvarteret.
Jag kom till kassan i kvartersbutiken och insåg att jag för första gången hade glömt plånboken.
"Tyvärr känner jag inte igen dig", sa killen i kassan, "så är det okej om jag ställer varorna här bakom så kan du gå hem och hämta pengar?"
"Okej...", sa jag.

Placerat

Jag har placerat min blogg i Uppsala på bloggkartan.se!

Se mig!

Jag zappar håglöst mellan min blogg, Facebook och Twitter.
Har någon kommenterat? Har någon läst? Har någon tyckt?
Något alls?
Syns jag? Finns jag?

Gnällandets privilegium

Jag är så glad att jag har barn.
Som jag kan gnälla på.

Det är att leva

Att döda drakar och rädda prinsessor. Det är att leva, trodde jag. Och det kanske det är, i alla fall till viss del. Men om man slutar bullra, så ser man ännu mer att leva för. Kanske mer. Men det är klart. Då syns man ju inte så mycket som om man dödar drakar och räddar prinsessor.

Sorg på 2000-talet

Någon som stod mig nära dog i våras. Alldeles för tidigt.
Jag har ännu inte orkat ta bort henne ur telefonboken.

Enkel lycka

Man kan bli åtminstone tillfälligt lycklig av att dricka en nygjord smoothie på trappan i eftermiddagssolen.